torsdag 11 januari 2018

Så ska vi ha det men var ska vi ta det?

.
Expressens ledarskribent Anna Dahlberg är förbannad på finansminister Magdalena Andersson (s). I ledaren, Varför gömmer hon kostnadsbomben?, rasar hon över att madame finansministern tiger om att kostnaderna för välfärden kommer att explodera rätt i nyllet på oss svenskar framöver. Dahlberg har läst Riksrevisionens granskningsrapport av det finanspolitiska ramverket och drabbats av insikten att den svenska välfärden befinner sig i en mycket akut nödsituation. Hon har räknat ut att välfärden behöver ett tillskott på omkring 200 miljarder t.o.m. 2030, varav 20 miljarder, en halv försvarsbudget, är ett nödvändigt tillskott redan år 2020. Och det enbart för att hålla välfärden på den tämligen usla nivå där den befinner sig i dag.

Jodå, Anna Dahlberg var inne på något redan för fem och ett halvt år sedan, i september 2012. I ledaren Vi måste välja väg i flyktingpolitiken uttryckte hon oro över att Sverige då tog emot en oproportionerligt stor andel flyktingar jämfört med övriga Europa. Dahlberg menade att "vi måste våga tala om detta", trots att sverigedemokraterna, enligt Dahlberg, höll flyktingfrågan* som gisslan.

"Detta" som Anna Dahlberg tyckte att vi skulle tala om. . . det talar hon inte om. Hon talar däremot om att "de äldre" kostar pengar, men inte om vad "flyktingfrågan" kostar. Under fem och ett halvt år har hon lyckats undvika problemet med utgifterna i den välfärd som redan har brakat samman. Det är löjligt, när t.o.m. den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt (s) hävdar i en intervju med tidningen Kvartal att välfärden de facto redan har försämrats rejält sedan den kolossala massinvasionen av människor började. Att påstå något annat är helt förkastligt och den som gör det sysslar med rent självbedrägeri.

Jag är övertygad om att Anna Dahlberg och hennes kollegor i medievärlden inte har den ringaste uppfattning om vad "flyktingfrågan"  kostar Sverige. Jag tror inte att någon av dem ser att det finns ett kausalsamband gällande brister i äldreomsorg, kaoset i sjukvård och skola, avslag och indragning av assistanshjälp, låga pensioner, avslag på sjukpenning, sjukersättning, rehabilitering etc. och "flyktingfrågan".

En enkel beräkning av statistik angående socialbidrag, etableringsersättning, asylsjukvård, dagersättningar och boende samt SFI ger vid handen att Sveriges kostnader mellan 2011 och 2016 uppgår till dryga 165 miljarder kronor. OBS! Enbart för det uppräknade ovan. Vilket motsvarar hela försvarsbudgeten 4,1 gånger. Vi tar det i siffror för säkerhets skull:

165 000 000 000

Den som vill kan ta del av de enkla underlagssiffrorna för detta fåtal utgiftsområden kan göra det på följande sidor: Försäkringskassan, Migrationsverket, Socialstyrelsen, SCB, SKL och Skolverket. De som vill ha en fullödig och komplett redovisning rekommenderas Tino Sanandajis bok Massutmaningen  (2017).

Rubrikens fråga kan i och med detta anses vara delvis besvarad, och det är ånyo uppenbart att "vissa är viktigare än andra" i gamla Svedala.

* Ja,  jag ser likheten med uttrycket "Die Judenfrage", men formuleringen är Dahlbergs egen. Dock kan jag inte erinra mig att hon i likhet med den tyske CSU-politikern Manfred Weber blev kölhalad för det. Se f.ö. inlägget Reductio ad Nazium. Det är skillnad på olika, hm?


Exp. 2018-01-06: Varför gömmer hon kostnadsbomben?
Kvartal: Kvartalsamtal med Kjell-Olof Feldt
Kvartal 2017-11-10: Ett fattigare och farligare land 
Exp. 2012-09-09: Vi måste välja väg i flyktingpolitiken

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar