onsdag 17 januari 2018

Bistånd, slavhandel och sidenväg


SVT:s utrikeskommentator Erika Bjerström försökte i går ge sig in på en analys av den franske presidenten Emmanuel Macrons göranden och låtanden. Analysen följer MSM-normens klassiska mönster att utelämna intressanta nyheter för att istället fokusera på någon liten skitnyhet och mest på Macron som person. Enligt Bjerströms bedömning är Macron en "äregirig person med elitistisk människosyn" som bara väntar på att reformera EU ihop med en Merkel-regering. Och? Säg den politiker med finansbakgrund som inte är äregirig, hel- eller halvpsykopatisk och har elitistisk människosyn... Själv kan jag nämna åtskilliga, och dessutom svenska sådana. Dock har jag aldrig sett någon svensk journalist kritisera en svensk politiker för att vara äregirig och elitistisk, utan journalisterna föredrar fegt att skita på andras bakgårdar.

Vad gäller en kommande regering i Tyskland, så hävdar jag att EU-regentens senfärdighet med regeringsbildandet är inväntan av någonting annat. Det har gått snart fyra månader sedan valet och nu sägs CSU/CDU och SPD vara överens om att de kanske kan komma överens framöver. Överläggningarna skall vara klara senast i mars-april 2018.

Hon har rätt i en sak, Erika Bjerström, och det är att Emmanuel Macron "kör så det ryker" under den tyska stiltjen. Han har vare sig agerat senfärdigt eller suttit still i båten, utan har rest kors och tvärs över globen och skakat hand med presidenter och premiärministrar. Macron har fullt upp med att marknadsföra Europa, inleda samarbeten och skriva avtal i öst som i väst. Det ter sig vid första anblicken som att han försöker sno åt sig kronan av Europas regent, Tyskland, men jag är inte så säker på det.

I november i fjol, mitt under jobb- och utvecklingsmötet mellan EU och Afrikanska Unionen (AU) i Abidjan, briserade "nyheten" om slavhandeln* i Libyen. Det globala politisk-mediala etablissemanget tävlade i att förfasa sig på hög volym och med passande bilder, precis som förväntat, och när de klarat av korrekt antal fördömanden släpptes Emmanuel Macron fram i medieljuset. I France24 osade han av indignation över att afrikaner auktionerades ut som boskap och kallade med skärpa till ett extramöte i FN:s säkerhetsråd. På en presskonferens gick Macron därefter ut och deklarerade att Frankrike (NATO?) är redo för  omedelbara militära och polisiära attacker i Libyen. Han var snabbt ute där Macron, precis som Nicolas Sarkozy var 2011 när han, med David Cameron i hälarna, inledde NATO-anfallet mot Libyen. Hur det gick vet vi. Sverige var där också, i Libyen 2011, när såväl civilbefolkning som land bombades sönder och samman och president Muammar Ghadaffi mördades. Anklagelser om NATO-imperialism var högfrekventa i utländsk media, men tystades ned ganska omgående. Frågan är: vad har han i sinnet med utspelet, herr Macron? Och varför skriver hon inte om det, Bjerström?

Well, efter utbrottett i Abidjan hastade Emmanuel Macron vidare, till bland annat Ghana, där han inför publik och tv-kameror blamerades av president Nana Addo Dankwa Akufo-Addo. På en gemensam presskonferens klargjorde Akufo-Addo vänligt men bestämt att Afrika klarar sig bäst utan hjälp och avvisade allt eventuellt "stöd" från Frankrike, EU och övriga världen. Presidenten levererade en förtjusande omskrivning för att det var dags för rovdjuren från västvärlden att packa sina väskor och dra ifrån Afrika. Det var mycket modigt av president Akufo-Addo, med tanke på att han mycket väl vet vad som hände - och varför -  med bl.a. Irans president Mohammed Mossadeq, Iraks Saddam Hussein, Muammar Ghadaffi i Libyen och Robert Mugabe i Zimbabwe m.fl. m.fl. Vad tänkte han där och då, herr Macron? Och varför skriver hon inte om det, Erika Bjerström?

Kanske Macron inte hann reflektera så mycket över det afrikanska avsnoppandet. Han hade en resa till Beijing i Kina att tänka på och vad han skulle säga väl på plats. Utrikeskommentator Erika Bjerström nämnde lite kort att Emmanuel Macron hälsade på i Kina för att stärka handelsförbindelserna samt att han skulle öppna ett franskt kulturhus för konst i Shanghai. Det låter småmysigt och lättsamt, eller hur? Men han gjorde mer, Macron. Han pratade, länge och om mycket:


Kina har lyckats lyfta 700 miljoner människor ur fattigdom under de senaste årtiondena. Likartade förhållanden gäller för Frankrike, där vi står inför en massarbetslöshet samtidigt som vi måste kunna leverera positiva framtidsutsikter till befolkningen. Det är en utmaning då världen i dag lever i en kris orsakad av den globala kapitalismen, som under de senaste decennierna exploderat i sociala ojämlikheter och i än större koncentration av rikedomar.
Vi måste dra lärdomar av det förflutna. Varje gång vi försökte påtvinga andra länder och dess befolkningar våra sanningar, våra lagar gjorde vi fel, och ibland har vi skapat ännu sämre situationer. Som i Irak eller Libyen idag. Vi måste samarbeta för respektera den nationella suveräniteten.
Det ska varken finnas något dolt herravälde eller några konflikter mellan konkurrerande stater. All vår konst, om jag får använda det ordet, kommer inte att vara krigskonst, utan en balanserad konst av samarbetsformer för att säkerställa den geostrategiska, politiska och ekonomiska nivån. Att nå den harmoni vår värld så väl behöver. Väst är en trött, postmodern värld där alla storslagna berättelser är förbjudna.
Jag tror att initiativet för de nya sidenvägarna kan möta våra intressen, frankrikes och europas, om vi ger oss själva möjligheterna att verkligen arbeta tillsammans. Det är upp till Europa och Asien, upp till Frankrike och Kina, att definiera och gemensamt sätta spelreglerna för det nya där vi alla kommer att vinna. Annars kommer vi alla att förlora. Jag har således kommit till Kina för att berätta om min beslutsamhet att få det euro-kinesiska partnerskapet att ingå i det 21 århundradet, med ett nytt språk som vi måste definiera gemensamt.
 Den nya sidenvägen behövs som en nystart, en koppling mellan världens människor så vi kan uppnå den nya världsordningen.

Vad sägs om det? Macron inrymde både gamla och nya synder, en ny syn på framtiden och gav dessutom en helt korrekt beskrivning av "Väst" är en tom, trött och innehållslös postmodern värld. 

Varför skrev inte Erika Bjerström om det? 

Kinas utrikesminister Lu Kang höll för övrigt en presskonferens den 13 januari där han välkomnade EU:s plan angående Sidenvägsprojektet:

Kina välkomnade i torsdags EU:s plan att ansluta till Kinas bält- och väginitiativ med sin egen plan för den eurasiska kontinenten.
Den europeiska sidan är välkommen att delta i Sidenvägsprojektet och vi är redo att samarbeta med dem för vinn-vinn-samarbete inom samtrafik och andra områden, sade utrikesministeriet talesman Lu Kang vid en presskonferens.    Kinas regering
Varför skrev inte Erika Bjerström om det? 

I Sverige handlar det dagligen om undertryckta nyheter, eller "suppressed news", och ytterst, ytterst sällan om "fake news". Ovan nämnda ger några goda exempel på det, eller hur? Leta efter nyheter om Sverige och EU i utrikes media, inte i svensk. Då får du reda på allt du behöver och faktiskt mycket mer därtill.

Det händer kolossalt mycket såväl globalt som inrikes just nu, bra som dåligt, och allt hänger samman. Det går i en rasande fart, så håll i hatten, tänk själv, och åk med - jag garanterar att 2018  inte kommer att likna något annat år du genomlevt.

* Slavhandeln i Libyen var känd såväl av FN som av EU sedan länge.


One Belt One Road Europe (OBOReurope)
Kinesiska regeringen 2018-01-12: China welcomes EU gesture on Belt and Road Initiative
China.org 2018-01-09: Exclusive: Interview with French President Emmanuel Macron
SVT 2018-01-16: Hur länge kan Macron driva Frankrike som en enmansshow?
Euractiv 2017-12-05: Ghana’s president surprised Macron with a clear rejection of development aid
France24 2017-11-30: Africa - EU summit overshadowed by slave trade reports from Libya

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar